Saknad

Saknar min lilla Tilde!
Nu har Tilde varit hemifrån i fem dagar!
Det känns overkligt när hon inte är hemma.


klösträ

Parningen verkar ha lyckats!!!
Gun tror sig ha hört PARNINGSVRÅL två 
gånger!!!

Jag har varit nervös sen vi lämnade henne i onsdags!

Hon fräste som sören när hon kom in i hallen...(stod i buren) och alla katterna kom fram för att hälsa. Sen fick hon gå in i rummet och vara där själv en stund. När vi kom in låg hon under skrivbordet. Efter ett tag gick jag in igen och då tog jag fram henne och satte henne på en köksstol som stod där inne. Vi kelade en stund och när jag sen gick (med gråten i halsen...) låg hon ialla fall lugnt kvar. Hon skall få stanna där inne ett tag själv innan Charlie får hälsa på henne. Han verkar i alla fall lite het på gröten för han sprang och nosade en annan liten dam i ändan hela tiden

Sedan dess har jag och Gun pratat i telefon minst två gånger om dagen. Tilde fick vara i parnings-rummet tills dagen därpå och fick besök av Charlie under natten. De var tysta och lugna hela första natten.

Första dagen fick Tilde komma ut i lägenheten, men gick inte hellt ihop med resten av töserna i hemmet, så det fick stanna i rummet istället. Hon och killarna, Charlie och gamle räven Nicklas gick omkring i lägenheten och började visst trivas ihop. Inte mycket fräs och spott längre!

Dagarna har gått och Tilde kommer nu överens med tom de andra katthonorna och går omkring i lägenheten nästan som hemma. Den inhängnade altanen är numera en favoritplats och Tilde har endast gömt sig under soffan en gång...till skillnad från Charlie som verkligen gillade att ligga under vår soffa.

VRÅLEN  har hörts en gång mitt i natten och en gång på eftermiddagen!
Förhoppningsvis har Charlie äntligen fått komma till Tilde.
Han har varit mer tuff på hemmaplan och säkert mer avslappnad
i sin roll som avelshane!

Nu har Tilde nog slutat löpa för denna gången, och vi ska snart hämta hem
henne. Tror dock att resan varit bra för Tilde för hon har fått vara med
lite andra katter och tom små kattungar att busa med.

Fast mycket längre klarar jag mig inte utan min TIldas.

Tänk, kanske det kommer små miniTildas till jul!!
Om tre veckor kan man se tecken på dräktighet, men viss risk finns
för skendräktighet eller att hon börjar löpa igen...Men då försöker vi igen!
charlie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback